Kura skymning

Nu har vi kurat skymning i snöstormen! Eleverna läste med inlevelse sina spökhistorier och de 30 tappra som hade tagit sig till Stadsbiblioteket behövde inte gå besvikna därifrån. Jag läste ur Låt den rätte komma in. Flera av åhörarna sa att de skulle köpa/låna boken för att få veta hur det gick för Oskar....

Dags att ta tag i uppgifterna igen.

Mina elever använder alltså datorer varje dag eller nästan varje dag (4-6 ggr i veckan). I skolan får de dataundervisning en åtta veckors period i trean och en i fyran. I femman gör de en avancerad skoltidning med dataläraren.

I specialundervisningen har vi smart boards och de används flitigt, men i klassrummet finns det endast en dator och en kanon. Vi tittar på bilder, bildspel, kartor och filmer där. I datasalen finns det 16 datorer. Dit får man gå med en halvklass.

Jag är alltid ensam med 29 tioåringar.

Inte undra på att elevernas fantasi tröt, när jag frågade vad skolan kan lära dem om datorer. (Se undersökningen) De får en gedigen grundkurs, men sedan blir det stopp p.g.a praktiska omständigheter.

Barnen översköljs av bilder, filmer och musik  och allt ska gå väldigt snabbt, men jag fascineras varje gång när jag börjar berätta  eller läsa högt av att intresset väcks så snabbt och lugnet sprider sig inom några sekunder.

Hur förklarar man detta i dagens mediesamhälle? Inga bilder, ingen hög hastighet, bara en lugn röst? Och massor av bevis att det man har berättat verkligen har gått in och skapat egna inre bilder.

Ett litet sidospår, när jag tänker på frågan hur ser barnens medievardag ut och vilka konsekvenser  det kan få för lärandet?

Trots utvecklingssamtalen (hälften kvar) har jag inte kunnat hålla fingrarna ifrån nätmobbningslektionerna. De börjar ta form, men jag ber fyra elever hjälpa mig med en sak nästa vecka. Ska även läsa LGR 11 för att se om jag hittar något nytt där.