Nu har jag lekt ett par gånger med Sumo Paint. Ganska otroligt att ett gratis program kan vara så likt ett proffsigt som ändå kostar en bra slant att skaffa skollicens på.
Jag som nybörjare märker ingen kvalitetsskillnad alls. Mina elever skulle klara sig bra med Sumo Paint.
Under studiedagen (vi var i Stockholm) pratade vi en del om våra datakunskaper. Det är inte per automatik så att alla yngre lärare är duktiga på all ny teknik. Intresset styr väldigt mycket. Det är jätteroligt att de som kan mycket hjälper till, förklarar och lär ut. Andra kan bistå med sina historie- eller kemikunskaper eller vad det som kan behövas en annan dag. Ge och ta.
Jag fotograferar en hel del och har nu börjat sortera bilderna i olika ämnesområden så att jag lättare kan hitta dem till bloggen, veckobreven osv. Trädgårdsbilder har jag gott om; där fick jag ha olika mappar för vissa favoritväxter. Färger och skuggor fick bli en mapp, statyer en annan. Roligt jobb, men jag fastar lätt och drömmer mig tillbaka när går igenom alla tusentals bilder. Ändå har jag bara haft digitalkamera i sju år.
Konstiga bieffekter en sådan här kurs kan ge (eller är det för att man har mera tid att tänka och hinner mera när man inte har fem intensiva dagar med eleverna i veckan- utan bara två och en halv?): jag har fixat så att alla gamla videofilmerna på mina barn finns nu som dvd-filmer! Jag började bli riktigt orolig att de skulle bli förstörda, men nu är det ordnat.
Det ska bli jättekul att lära sig något nytt kommande veckan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar